Orter under informationsturnén
Platser och datum under informationsturnén om de mänskliga rättigheterna.
Varberg, Tullhuset 1-2/7-16
Halmstad, Stora torg 3-4/7-16
Jönköping, Hoppets torg 5/7-16
Borås, Stora torget samt Stadsparken 6-7/7-16
Fjärås, Nordiska Gudinnefestivalen 8-9/7-16
Helsingborg, Sundstorget 10-11/7-16
Ystad, St. Knuts torg 12/7-16
Trelleborg, Rådhustorget 13/7-16
Båstad, Lyckans torg 14-16/7-16
Malmö, Gustav Adolfs torg 17-19/7-16
Växjö, Stortorget 20/7-16
Borgholm, vid borgen 21-22/7-16
Kalmar, Stortorget 23-24/7-16
Oskarshamn, Stora torget 25-26/7-16
Västervik, Spötorget 27/7-16
Norrköping, Skvallertorget. Mingel på Eugeniadotters Kafé & Bistro, 28/7-16
Stockholm, Medborgarplatsen 29-31/7-16
Uppsala, Nya stationshuset 1-2/8-16
Västerås, Stora torget 3-4/8-16
Eskilstuna, Smörparken 5-6/8-16
Örebro, Stortorget och Vivalla 7-8/8-16
Karlstad, Stora torget 9-10/8-16
Mariestad, Nya torget 11/8-16
Göteborg, Järntorget 12-14/8-16
Över. För den här gången.
Den sju veckor långa kampanjen är över, och jag skall erkänna att jag känner mig sliten. Men under den här perioden nådde vi vårt insamlingsmål, 500 000 kronor, som garanterar att kvinnobåtsprojektet kommer att förverkligas. Det skingrar givetvis tröttheten något, även om fotsulorna säger annat.
Vi har också nått ut i en hel del lokalmedia, och fotoutställningen från mitt år i Gaza varvat med utdrag ur Genèvekonventionen var välbesökt. Dessutom fick vi spritt 7-8 000 flygblad, så vi har nått en större publik än vad vi någonsin gjort tidigare när det inte varit aktionsfas. Jag antar att vi skall vara nöjda.
Det har också varit en hel del intressanta möten under färden. Viktiga, framtida kontakter. En hel del människor som delat med sig av sina egna erfarenheter. Men också oupplysta människor som närmast chockerades över att detta har pågått så länge, att det kunnat pågå så länge. Och några anhängare till Israels brott som på de mest befängda sätt och med hissnande logiska kullerbyttor försvarar det som sker.
Kampanjen är som sagt över och jag behöver arbeta för en lön ett tag nu så jag vågar öppna fönsterkuverten jag får.
Vad är väl en turné som den vi just genomfört utan människor som ger av sig själva och bidrar med allt. Det är därför på sin plats med ett litet tackbrev till just er
Tack!
Tack alla ni som deltog i Ship to Gaza på väg, ni som gjorde projektet möjligt, som tog av er tid, ni som verkade bakom kulisserna, ni som bjöd in oss i era nätverk, till såväl gamla, nya som kommande medlemmar.
Tack du underbara bilmekaniker som fick löst elproblemet som uppdagades strax innan vi skulle fara iväg från Göteborg, för att du tog dig tid i regnet. Till Jens Marklund för allt jobb med bussen, till Gunnar Olofsson som räddade projektet genom att låna ut sin minibuss. Till Palestinska Huset där vi initialt hade bussen och som nu förvarar utställningsmaterialet, Emmaus för att ni ordnade fram gården där vi kunde stå så länge och de generösa gåvorna, till Specialprint som bjöd på loggorna och ni som hjälpte till att försköna bilen och husvagnen med dem. Tack PGS Varberg för allt ni gjorde för oss, för tillstånden ni ordnade med, för utrustningen vi lånade med oss under hela kampanjen, för all tid ni lade ner och att ni fick ordnat med mat och logi för oss. Till Mohammed Kabariti som reste med oss till Varberg och berättade hur det är att växa upp i Gaza inför en lyssnande skara, till Mikael Landin som glädjestrålande tog sitt arbete på stort allvar och som följde med ända till Halmstad, till Ellen för sina tal. Bengt, Merete och Hilda från Norra Skåne som reste med i två veckor, och vars insatser innebar en markant skillnad i insamlade medel, antal spridda flygblad och försäljningssiffror som då tydde på att lagren vi hade med oss snart skulle ta slut. Allt blev så mycket lättare och trevligare med er med. PGS Halmstad som ordnade med allt, som lokalen där vi höll en föreläsning som genererade ett fint tillskott till kvinnobåtskassan, till poeterna Ronja Möller och Noor Ataia, till gitarristen Hampus Carlsson, till Ingegärd Sahlström och Jesper Hillborn, till S-kvinnorna som dök upp och sjöng av hjärtans lust, till Mori Band som även kom till Växjö, till Margareta von Bothmer och Mymmel Blomberg som bjöd hem oss på mat och sängplats. Journalisten Johanna Linder, Mikael Linderberg från ABF som ställde upp på kort varsel i Jönköping, Samrina Gazdo från SSU, musikerna från Jämmerfronten och poesin från Palestine in Mind. Till Annica Albertsson och Bahman Pourjanaki för deras arbete med att ha anordnat allt och att ha spridit att vi skulle komma, till Johanna Linder (igen) för att hon upplät en lägenhet för några av oss att sova och Monica Ekström och Pelle Nordström för att vi andra fick bo hos dem. Björn Wilhelmsson från ABF i Borås, den unga kvinnan från Plan International som frågade efter vårt Pg-nummer, Ida Legnemark (V), Maja som är journalist från Gaza och vår egen Mikael M Karlsson. Nordiska Gudinnefestivalen som bjöd in oss. Enhetsgruppen i Helsingborg för allt arbete ni lade ner, för det lyckade samtalet med Sören Sommelius ni arrangerade. Verkstaden i Ystad som snabbt ordnade fram en ny kylare när vi blåste den gamla efter sista rondellen in mot Ystad, Ingela Bjärten från Socialdemokratiska kvinnoförbundet som körde oss fram och tillbaka efter den incidenten istället för att delta i debatten som uteblev och som kom ner till Malmö senare just för den sakens skull, och som vi dessutom bodde hos. Marianne Pettersson, ordförande för (S) i Trelleborg och Mats Sjölin, ordförande för (V) i Trelleborg. Justus och Gunilla för att ni öppnade ert fantastiska hem för oss. Christer Arnrup, Landsammordnare för Amnesty och Ebba Krumlinde, förbundsledamot för Centerkvinnorna, som ställde upp på sin semester med mindre än ett dygns varsel och till Lotta Wallin som lånade ut sitt hus till oss mitt under tennisveckorna. Malmös lokalgrupp med Tjatte i spetsen som tjatade till sig ett tillstånd där vi tidigare blivit nekade, för allt material ni ordnade fram. Talen av Inga Lanemar, Lisa Engström, Linn vars efternamn jag tappat (ber om ursäkt för det Linn). Joacim Blomquist och Tove Karnerud. Joel och Åsa för era insatser och för maten och login, och det samma av Olof Holmgren med sambon Elin Rutqvist. Dalala AbdelGani Pettersson från PGS som tog emot oss i Växjö med ett förtrollande vackert leende och dito leende ögon, som fått ihop panelen med Örjan Mossberg, kommunalfullmäktige för Vänstern, Stefan Marusic, ordförande för SSU, Kenneth Kimming, följeslagare i omgångar på de ockuperade territorierna samt Gustav Eriksson, aktiv i såväl PGS som ISM, och Dalala som tolkade för Eiad Saleh, och som senare förärade oss med mat. Eva och Kenneth Kimming som gav oss tak över huvudet och en bastant frukost. Lisa Fors med vänner för att vi fick återhämta oss på ert underbara ställe på Öland, Ingemar Folke från FiB-juristerna för din tid med oss, Virginia för ditt kämpande och glöd under dina dagar med oss, Laila Naraghi (S) som mer eller mindre turnerade parallellt med oss i Kalmar, Oskarshamn och Västervik, Ingvar och Ursula Larsson från FN-förbundet som lät oss bo hos dem och som bjöd på god mat och samtal. Frida som har Eugeniadotters Kafé & Bistro, för mingelkvällen du anordnade där samtliga intäkter gick till kvinnobåtarna, Eva Cederwall som målade upp några rader ur FN:s deklaration om de Mänskliga rättigheterna på en vägg och fick dem att bli skön konst i dubbel bemärkelse. Lotta Johansson-Fornarve (V) och Henrik Carlborg (PGS) i Stockholm som tyvärr hade allt för hård konkurrens om uppmärksamheten från Pride, från alla de från Stockholmsgruppen som ställde upp på alla tänkbara sätt, från kvinnan vars namn jag tyvärr glömt som hängde med oss och bad att få hjälpa till. Jenny Wrangborg på sitt djupt mullrande språk framförde några av sina dikter, Erland Edberg som efter sin dikt berättade om hur det var att avsäga sig sitt sionistiska arv. Till hela Uppsalagänget med Amil i spetsen för en fantastisk uppslutning. Till dig Hassan som svetsade ihop vårt läckande avgassystem och som vägrade ta betalt. Martin Piano och Ulf Enhörning, Emma Wallup (V), Niclas Malmberg (MP) och Stefan Hanna (C), Eva Adler och Lars Drake. Flickorna som bakade på nätterna och sålde spännande småpajer och typiska palestinska godsaker till förbipasserande. Jeannette Escanilla för det jättejobb du lagt ner, som hyrt en anrik biograf och ordnat med artister där intäkterna gick till kvinnobåtarna. Tack Maria och Maud för sovplatserna och de goda samtalen, och för alla de röda sedlar ni tryckte ner i bössorna, tack ni andra för er hjälp, och tack min vän som jag missade namnet på som visade boken med bilder från tiden då du var FN-soldat i Gaza 1962. Det var oerhört intressant att få ta del av dina berättelser. Ordföranden i PGS Västerås, Aranki, som uppenbarade sig med en stor bukett med vackert brandgula rosor och en stor påse kolor som uppskattning för vårt arbete, och riksdagsmannen Olle Thorell (S) som kom trots att himlen öppnat alla regnportar någon timme innan men påpassligt stängde dem igen strax innan det utlysta samtalet. Tack till paret vars son valde att hoppa av programmet han arbetade för i Israel när det senaste kriget bröt ut för att istället samla ihop pengar så han kunde leverera stora mängder läkemedel och medicinsk utrustning till Gaza, till torghandlarna som kom för att hjälpa oss tillrätta på vår ända av torget, till parkeringsvakten som vänligt dirigerade oss till en lämplig plats. Nadja på Rättvicecentrum Örebro för allt arbete du och dina vänner lade ner, för allt ni arrangerade, artisterna ni bjöd in. Till ABF i Örebro för lokalen, och Sri som anslöt från Göteborg och därmed avlastade oss. Peter Tornborgs och Josefine Cederwall vars skönsång spreds över torget som, får jag säga, lyckades väl trots förutsättningarna, Kjell Larsson (S), Lillian Ohlsson från ABF samt Mikael M Karlsson för era insatser. Och förstås Andreas som dök upp och gav oss tak över huvudet. Till Hala Tafesh, en tolvårig flicka i Mariestad, som kom med en liten inslagen ask som vi fick lova att ge till en tolvårig flicka i Gaza. Till Göteborgs lokalgrupp med Virginia i spetsen för vad ni åstadkom på Järntorget, till Röd Front Blåsorkester, samtalet med Staffan Graner, de unga, blivande politikerna som gav sin syn på Israels mångåriga övergrepp, på Mollgan vara musik fick Järntorget att stanna upp. Eva och Aant för att ni huserade och skötte om oss.
Tack alla ni som lånat ut utrustning till oss under kampanjen, som Niklas i Alafors, Ingvar Erlandsson, PGS i Varberg och Gunnar Olofsson.
Tack alla ni som kom och tog del av vår utställning, som lyssnade till oss och växlade några ord med oss. Alla ni som skrev upp era namn som nya medlemmar. Alla ni som bistått oss längs med resan men som jag glömt bort i hastigheten. Ni som vägrat ta betalt för kaffe när ni sett vilka vi är.
Tack till mediegruppen för att ni krattade manegen åt oss inför varje stop vi gjorde, till hela Styrgruppen för det jobb ni har gjort i det tysta. Och ett speciellt tack till Nils Andersson utan vars insats vi inte kommit en meter, för dina minnesvärda historier, för det där lilla leendet som sprider sig från ögonvrån, för ditt sällskap.
Tack också till de meningsmotståndare som trots allt stannade upp, för hur märkliga och ologiska argument och påståenden ni än kommer med bidrar det till att vässa våra egna argument.
Tack alla.
Ringar i Mariestad
11/8-16
Det var det raraste som hänt under hela den här långa turnén. En flicka med långt, vackert hår sträckte fram en liten inslagen ask, stor som en ask för vigselringar, i rosa och ljusblått papper med ett rosa band om. Inte till oss, utan till en tolvårig flicka i Gaza. Den fick vi lova att ta med på kvinnobåtarna för att lämna över när de nått fram. Det var aldrig tanken att denna gång ta med någon last, inte ens en symbolisk sådan. Men det här är ingen symbolisk gåva. Det här är på riktigt. Från Hala Tafesh, en tolvårig flicka i Mariestad, till en tolvårig flicka i Gaza.
Skönsång i Karlstad
9-10/8-16
Sri kom ombord i Örebro. Det var skönt, och det gör en väsentlig skillnad när det är fler händer för både spridning av flygblad och skramling med bössor. Den bästa sträckan var ju längs med Västkusten när tre tappra själar från Norra Skåne spred sig över torg och gator på de orter vi kom till. Och nu var Sri även med i Karlstad. Och dit kom även Mikael M Karlsson.
Det utlovades regn men vi kom lindrigt undan, däremot tilltog vinden allt mer på torget där vi stod. Och någon sommarvärme var det inte. Den kom istället från Peter Tornborgs och Josefine Cederwalls skönsång som spreds över torget som, får jag säga, lyckades väl trots förutsättningarna. Sedan höll Sri i samtalet med Kjell Larsson (S), Lillian Ohlsson från ABF samt Mikael M Karlsson, styrgruppsordförande i en allt med känd rörelse vid namn Ship to Gaza. För det har vi ändå lyckats med, sprida information om oss själva och om kvinnobåtarna. Runt 8000 flygblad har delats ut, flygblad som till och med privatpersoner har tryckt upp åt oss längs resans väg.
Karlstad var stopp 22 av 24. Nu siktar vi på Mariestad för att avsluta turnén i Göteborg. Efter det får alla hjälpas åt att fundera ut vad som skall göras med utställningsmaterialet och med husvagnen. Kan materialet användas eller skall det skrotas? Husvagnen säljas eller har vi ork och förutsättningar att göra en Europaturné parallellt med kvinnobåtarna som var ursprungstanken? Har våra vänner inom koalitionen förutsättningar och möjligheter att delta? Många frågor som söker svar. Och finns det intresse av er att delta på en sådan resa?
Tack alla ni som deltog i Karlstad. Tack Andreas som gav oss tak över huvudet. Tack Kjell och Lillian för att ni deltog i samtalet och förstås, ett särskilt tack från Peter och Josefine för er sång och ert engagemang. Jag hoppas och tror att vi för höra mer av er.
Festligt trots regn i Örebro
7-8/8-16
Vi hade stora förhoppningar på Örebro, och där fanns förutsättningar för en riktig fest. Men där var en faktor Rättvisecentrum i Örebro inte kunde påverka, och ingen annan heller. Vädret. Det som såg så bra ut med familjetillställningen med flera olika artister, vykortsmålning och ansiktsmålning och ballongfigurer för barn, palestinsk mat i mängder, regnade bort. Trots det trillade det in ett par röda sedlar i bössorna och vi fick sålt lite varor, men där kunde ha blivit den fest som hade överglänst det mesta under turnén. Och några tappra artister sjöng och spelade i ponchos innan regnet blev för illa.
Vi har haft en sagolik tur med vädret under hela kampanjen, och att tro att det skulle hålla i sig hela vägen var kanske att hoppas på för mycket. Mest synd tycker jag dock om Nadja på Rättvisecentrum och hennes vänner som gjort ett jättearbete, och vi är mycket tacksamma för det de lyckats åstadkomma, själva hade vi aldrig kommit i närheten av vad de trots allt lyckades med. Det finns all anledning att återkomma till Örebro, det är helt klart. Så tack Nadja med vänner, tack ABF som lånade ut en lokal den första kvällen för filmvisning, tack alla ni som ställde upp på debatten på Stortorget och som höll tal, och tack alla ni som trotsade vädret och kom för att stödja oss och kvinnobåtarna. Måhända räds vi vädrets makter, men vi räds inga ockupationsmakter.
Fest i Eskilstuna
5-6/8-16
Det var fest när vi kom till Eskilstuna, stor fest. Ett ambulerande tivioli av imponerande mått, alla matstånd och allt annat som hör till, ragarbilar som körde runt och människor överallt. Detta var förklaringen till att vi inte fick plats på Fristadstorget dit vi sökt utan blev hänvisade till ett litet torg några kvarter därifrån. Men att vi inte skulle fått plats ställer vi oss tvivlande till. Det kändes med som ett medvetet beslut att inte ha vår närvara bland det mer kommersiella.
Men helt utan uppmärksamhet var vi inte, och när lokalradion hade sänt ut om oss så ökade också intresset något. Flygbladet var nästan slut när Maud, Vänsterpartiet, kom med 400 hundra nya, och när de började sina trollades ytterligare 150 fram. Likaså strax innan vi skulle packa ihop kom Maria från samma parti och tryckte ner flera, och då menar jag flera, röda sedlar i en av bössorna och köpte dessutom varor för ytterligare två av dem. Hon försvarade tveklöst Eskilstunas goda namn.
Tack Maria, tack Maud för sovplatserna och de goda samtalen, tack ni andra för er hjälp, och tack min vän som jag missade namnet på som visade boken med bilder från tiden då du var FN-soldat i Gaza 1962. Det var oerhört intressant att få ta del av dina berättelser.
Nu siktar vi på Örebro där vi också kommer att få tillökning i form av Sri som flera i framförallt Göteborgsgruppen känner till.
tappra kämpar i Västerås
3/8-16
Det är synd om människorna, lär August Strindberg ha myntat. Jag börjar förstå det citatet allt bättre.
En högrest man tittade på min utställning från Gaza, vänder sig emot mig och säger att han tycker att alla palestinier borde utrotas, ja, alla muslimer till och med. Men han är inte upprörd, snarare förvånad att jag inte anser det samma. Där fanns en ingång till dialog. Så efter lirkande för att få fram hans åsikter om mänskliga rättigheter, Genèvekonventionerna och folkrätten frågar jag om hans åsikter även gäller de kristna palestinierna, men dem skall man akta tyckte han. Fönstret för dialog vidgade sig, och jag visade honom kartan på hur Palestina närmast har försvunnit och berättade om FN-rapporten som visar att hela Gaza kan vara omöjligt att leva i 2020 på grund av Israels blockad och dess våld, och att Gazas 1,8 miljoner människor då måste fly. Och att Europa är ett högst troligt mål för dessa flyktingar. Det där skiftet i hans ögon var påtagligt. Det otäcka skiftet av någon som förstår. Otäckt för att jag varit tvungen att flörta med bruna tankegångar för att få honom att tänka längre.
Det är synd om människorna ...
4/8-16
Västerås hade vi ingen stödgrupp som kunde marknadsföra oss på något vis, men där slöt ändå upp människor som erbjöd oss hjälp. Den ständigt leende kvinnan som gladeligen sprang omkring och delade ut våra flygblad men som jag tyvärr inte minns namnet på, ordförande i PGS Västerås, Aranki, som uppenbarade sig med en stor bukett med vackert brandgula rosor och en stor påse kolor som uppskattning för vårt arbete, och riksdagsmannen Olle Thorell (S) som kom trots att himlen öppnat alla regnportar någon timme innan men påpassligt stängde dem igen strax innan det utlysta samtalet. Där var paret vars son valde att hoppa av programmet han arbetade för i Israel när det senaste kriget kom för att istället samla ihop pengar så han kunde leverera stora mängder läkemedel och medicinsk utrustning till Gaza, där var torghandlarna som kom för att hjälpa oss tillrätta på vår ända av torget, och parkeringsvakten som vänligt dirigerade oss till en lämplig plats att ställa bil och husvagn på.
Tidningen VLT kom förbi och skrev om vårt besök.
Tack alla ni, och tack alla ni som trotsade regnet för att lyssna på oss och Olle Thorell.
Nu blir det Eskilstuna.
Nonstop när Ship to Gaza på väg stannar i Uppsala
1-2/8-16
Ekonomiskt sett har nog Uppsala varit det mest lyckosamma stoppet hitintills under turnén.
Det var ett gediget program som Uppsala lokalgrupp med Amil i spetsen fått ihop. Där var sång och musik mest hela tiden av bland andra Martin Piano och Ulf Enhörning, en paneldebatt med Emma Wallup (V), Niclas Malmberg (MP) och Stefan Hanna (C), där var flera talare och Eva Adler och Lars Drake fick bekänna färg som moderator. Där var palestinska flickor som bakat på nätterna och sålde spännande småpajer och typiska palestinska godsaker till förbipasserande, och där var många som bar en påse därifrån. Och där var barn som satt och ritade vykort medan en guldfärgad kaffekanna försåg oss vuxna med kardemummakryddat kaffe. Uppsala Nya tidning gjorde en intervju med Amil.
På kvällen den sista dagen tog Jeannette Escanilla, som seglade med oss en bit på Estelle, emot oss på Slottsbiografen. Innan konserten hade Jeanette skrivit en debattartikel i UNT. Kvällen på Slottsbiografen erbjöd ett gediget program med filmvisningar, tal och musik. En galakväll helt enkelt där hela vinsten går till Ship to Gaza och Womens Boat to Gaza. I foajén serverades kaffe med palestinskt tilltugg, vackra pappersstrutar gjorda av en palestinsk tidning fyllda av chips (to Gaza?) Och när kvällen var slut vid tiotaget stod en lycklig men trött Jeanette kvar som siste man när alla gått. Lycklig för att det kommit så många betalande, att allt gått så väl och trött efter sitt hårda slit för att ro allt i hamn.
Tack alla för era kämpainsatser, alla ni som inte nämns här och alla ni som besökt oss, stödjer oss och som lagt i bössorna. Utan er skulle inte några båtar kunna kasta loss mot Gaza över huvud taget.
Nu är det Västerås i sikte.
Ship to Gaza på väg besökte huvudstaden
29-31/7-16
Det var inte det lättaste att få uppmärksamhet i en stad som Stockholm med sitt utbud av nöjen och aktiviteter. Där var Pride, vuxna människor som sprang efter Pokemon och annat. Men trots det kom det några som tittade på utställningen och som donerade pengar. Och samtalet med Lotta Johansson-Fornarve (V) och Henrik Carlborg (PGS) var intressant men tyvärr inför allt för få åhörare. Jenny Wrangborg lästa osvikligt med sin oefterhärmliga röst och klang några av sina dikter, och den unge poeten Erland Edberg gav prov på sin poesi. Erland berättade också gripande varför han stödjer oss, om sin judiska bakgrund och de slitningar de inneburit för honom, såväl yttre som inre påtryckningar. Den är en modig man som står upp för de mänskliga rättigheterna.
Kerstin och Victoria, Ship to Gazas representanter i Stockhol, guidade oss genom det absurda vägnätet för att vi skulle kunna ta oss in på Medborgarplatsen med bilen, de jobbade troget och fick sina män Anders och Dan att hjälpa till med allt. Helena och andra gamla medlemmar dök också upp och gjorde våra dagar lättare. Och återigen gjordes det lyckosamma försök att hålla oss och våra magar på gott umör under vistelsen. Och där kom också människor som står utanför vår rörelse och hjälpte till med flygbladsutdelning och annat, kankse blir de nya medlemmar tillsammans med de som satte upp sig på listan för nya medlemmar.
Tack alla.
Nu rullar vi mot Uppsala och ett fullspäckat program för de två dagar vi stannar där. Väl mött i Uppsala.
Annorlunda besök i Norrköping
28/7-16
Det är skönt med platser där programmen skiljer sig från normen. Som i Norrköping. Direkt efter det öppna mötet i centrumkärnan begav vi oss till Eugeniadotters Kafé & Bistro, ett trångt men gemytligt ställe med bakgård under Fridas regi. Det blev snart fullt, en palestinsk soppa serverades med iranskt bröd till och där alla intäkter gick oavkortat till Ship to Gaza. På två vitmålade väggar målade Eva Cederwall upp en några rader ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna medan andra målade av hjärtans lust motiv som kan härledas till våra båtar och Palestina. Där var skön stämning och mingel, säkert får vi en och annan ny medlem i Norrköping, och som två trogna vakthundar sov Nils och jag över i kafét efter att alla gäster gott hem.
Ett stort tack Frida och alla ni andra som ordnat det här, och tack alla för det stöd ni gav. Kanske ses vi igen. Nu blir det Stockholm nästa.
Gemytligt besök i Västervik
27/7-16
Sista dagen med Laila Naraghi och Ingemar Folke hade vi i det gemytliga Västervik. Och nu är det bara Nils och jag kvar. Det blir tomt utan de två, och det blev bra samtal med de två i samtliga tre städer de ställde upp i. Förhoppningsvis tittar Ingemar förbi när vi kommer till Stockholm.
Det fanns en viss nyfikenhet på oss i Västervik trots allt. Där blev ett och annat givande samtal. Och efter att vi hade packat ihop för kvällen besökte vi s/s Vega som låg i hamnen, samma Vega som låg i Visby då vi kom dit 2012 med Estelle och som vi ”snodde” en besättningsman ifrån. Och genast började vi spåna om att göra en liknande StG på väg fast med Vega istället. Det skulle vara någonting att se fram emot.
Nu är det bara Nils och jag kvar, så vi är extra beroende av de som kan hjälpa till på de kommande orterna. Så väl mött i Norrköping. Till att börja med.
Oskarshamn
25-26/7-16
Det är bra med kritik. Det får en att tänka till, att reflektera. Jag önskar bara att mannen som slungade ut sina anklagelser också hade haft förmågan att reflektera.
Det gällde min utställning med bilder från mitt år i Gaza och utdragen ur framför allt Genèvekonventionen. Enligt den unge mannen var den oerhörd enögd och visade inte på israelernas lidande. Tyvärr rusade han iväg med orden att det inte går att diskutera med oss. Men ju mer jag tänkte på hans anklagelser ju mer tragikomiska blev de. Där har vi bilder på fiskare och båtar med färska kulhål i skroven efter att de blivit beskjutna på sina egna vatten medan de bedrivit sitt yrke. Hur skulle jag kunna visa bilder på israeliska fiskebåtar med kulhål? Det är Israel som attackerar palestinska fiskare, inte tvärtom.
Där är palestinska jordbrukare som sår för hand med israeliska vakttorn utrustade med fjärrmanövrerade maskingevär i bakgrunden. Där är bilder på internationella aktivister som står i rad för att skydda jordbrukarna från att bli beskjutna. Där är en ung man som bärs iväg efter att ha blivit skjuten i benet då han planterade olivträd inne i den av israel unilateralt upprättade buffertzonen på palestinskt territorium. Där är molnen av tårgas. Hur skulle jag kunna visa bilder som visar på hur israeliska jordbrukare riskerar sina liv av soldater från andra sidan gränsen, på sönderkörda åkrar och fattigdom när det är de palestinska jordbrukarna som attackeras, inte tvärtom.
Där är foton på fullständigt sönderbombade bostadsområden, totalförstörda sjukhus, rester av Hellfiremissiler och bomber på ett ton. Ambulanser sönderskjutna av finkalibrig ammunition. Ett Hello Kitty-ritblock i det som nyss varit ett hus men nu är pulveriserat murbruk och betongrester. Från förstörelsen inne i de hus som var ockuperade av israeliska soldater under det senast kriget, davidsstjärnorna de klottrat på väggarna, slagorden, de sönderrivna koranerna, de länsade smyckeskrinen och krossade TV-skärmarna. Foton när människor väntar i rad på att kunna fylla dunkar med rent vatten. Hur skulle jag kunna visa något jämförbart från Israel?
Det är Israel som ockuperar och koloniserar palestinskt territorium, inte tvärtom. Det är Israel som förnekar palestinierna dess mänskliga rättigheter, inte tvärtom. Det är Israel som förnekar palestinierna rätten till ett land, inte tvärtom. Och det är Israel som förnekar de palestinska barnen en framtid, inte tvärtom. Och det är man inte enögd för att kunna se. Det räcker med att öppna ögonen.
26/7
Oskarshamn. Precis som i Kalmar har vi ingen lokalgrupp eller stödgrupp här vilket givetvis gör att långt färre människor är införstådda med att vi kommer. Men helt tomt var det inte, och där var flera som artigt tog emot flygblad och vi fick in flera namn på listan för dem som var intresserade av att bli medlemmar. Så kanske, kanske kan det utvecklas till att bli en lokalgrupp även här, det vore i så fall geografiskt riktigt.
En timme innan paneldebatten med Laila Naraghi (S) och Ingemar Folke (Jurist, folkrätt) öppnade sig himlen och regnet vräkte ner, och vi tittade dystert på varandra och tänkte att det var ju typiskt då solen för övrigt hade gassat ner. Men strax innan det var dags upphörde regnet och ett tiotal tappra själar vågade lyssna till debatten. Tror ingen av dem ångrade det.
Ett stort tack till Ingvar och Ursula Larsson från FN-förbundet som lät oss bo hos dem och som bjöd på god mat och samtal. Det är människor som ni som gör turnélivet inte bara drägligt utan minnesvärt.
I morgon bitti packar vi ihop och far mot Västervik.
Intressanta samtal i Kalmar
23-24/7-16
Efter två dagar i gassande solsken packar vi ihop, lämnar Kalmar och tar sikte mot Oskarshamn. Med oss i bilen har vi Ingemar Folke, FiB-jurist, som har varit med sedan Borgholm. Och det blev en helt annan ton i paneldebatten med en sådan person som medverkade, och även Laila Naraghi för Socialdemokraterna i Oskarshamn gjorde mycket bra ifrån sig med klara, distinkta svar.
Men vad hände då i Borgholm? Ja, det blev hastigt men mindre lustigt inställt. Ett av alla tillstånd var inte inhämtat där, så det var bara att packa ihop materialet igen. Som väl var barmhärtigade systrarna Fors med Lisa i spetsen och deras vänner över oss och lät oss bo i deras torp, 11:an. En och en halv ledig dag, det tog ända till andra dagen innan stressen av att inte vara produktiv la sig, men då kunde vi också njuta av deras fantastiska ställe. Dessutom fick vi en nyttig pratstund med Ingemar Folke angående folkrätten.
Nu har Virginia lämnat oss och vi har plats för någon som vill resa med på denna moderna Nils Holgerssons resa. Det skulle vara skönt och behövligt med någon som anslöt sig, och när Ingemar Folke lämnar oss efter Västervik är det behovet ännu större och där finns plats för ytterligare en. Även om Nils kämpar tappert med att köra, rodda med utställningen, tala med besökare, skramla med bössa och dela ut flygblad blir det både enklare och roligare med sällskap.
Som sagt, Oskarshamn nästa.
Positiva Växjö
20/7-16
Endast en dag i Växjö, och det blir mycket känsla av ett liv på vägarna när det är så korta stopp. Men jag måste säga att Växjö var en positiv överraskning. Där finns en lång tradition av aktivism för de mänskliga rättigheterna, i synnerhet då det kommer till Palestina. Frågan om att ha en vänort i Palestina har diskuterats i kommunen vilket förvisso aldrig förverkligades. Efter flera påtryckningar har en Konsumbutik börjat ta in varor från Västbanken En ICA-butik befattar sig inte med israeliska produkter. Här finns aktiva medlemmar från såväl Palestinagrupperna, ISM och Ekumeniska följarslagarprogrammet.
Dalala AbdelGani Pettersson från PGS tog emot oss med ett förtrollande vackert leende och dito leende ögon, och det var också hon som fått ihop panelen med Örjan Mossberg, kommunalfullmäktige för Vänstern, Stefan Marusic, ordförande för SSU, Kenneth Kimming, följeslagare i omgångar på de ockuperade territorierna samt Gustav Eriksson, aktiv i såväl PGS som ISM, och som dessutom föreläser om sina erfarenheter. Deltog gjorde även Dalala som tolk för Eiad Saleh
Paneldebatten drog en del folk och det var flera som berikade sina liv med en T-shirt eller bok efteråt, och att Moria band uppträdde i omgångar hjälpte förstås till att skapa uppmärksamhet. För alla oss som någon gång försökte dansa så som de gör, denna traditionella dans, vet hur svårt det är.
Dalala bjöd efteråt hem oss på mat och ett intressant samtal – hon är inte bara tolk utan även författare och journalist – och sedan gav Eva och Kenneth Kimming oss tak över huvudet och en bastant frukost så vi skall stå oss hela vägen till Borgholm och Badrock.
Väl mött där.
Märkliga anklagelser och hot i Malmö
19/7-16
Igår kom en kvinna och filmade allt mer närgånget, hävdade att vår fotoutställning från Gaza och vårt informationsarbete angående de mänskliga rättigheterna är antisemitiskt, att vi istället borde ägna våra krafter att ta hit alla som inte tillhör den judiska tron från de ockuperade områdena så att ett etniskt rent storisrael kan etableras. Hon skulle dessutom sända filmen till någon eller några som kan ta hand om oss och begärde namnet på en av oss.
Vad säger man? Å andra sidan kanske man har lyckats med någonting när krafter som vill bevara den rådande ordningen med folkrättsbrott och fördrivningar visar sitt rätta ansikte på det här sättet.
Lyckat på Lyckans torg
14/7-16
Första dagen i Båstad är avverkad. Det börjar kännas i kroppen efter två veckors turné med tal, panelsamtal, roddandet med fotoutställningen med mina bilder från mitt år i Gaza och allt annat som följer med. Och det återstår mer än fem veckor innan turnén är över. Fast det kunde ha tagit slut i förrgår. När vi svängde in mot Ystad sprängdes kylaren i den lånade bilen, bärgning till verkstad och sedan rundringning för att boka av möten och evenemang. Som väl var fick vi lånat en annan bil tills kylaren är bytt i den första, annars hade allt varit över.
Vi har efter Varberg avverkat Halmstad, Borås, Gudinnefestivalen utanför Fjärås, Helsingborg, Ystad som aldrig blev, Trelleborg och nu Båstad. Överallt har vi haft goda möten med politiker, journalister och människor som bjuder hem oss för logi, men också mött de mest märkliga själar med de mest horribla påståenden. Men det hör väl till kanske. Hade alla varit ense med oss hade vi aldrig behövt genomföra denna roadtrip. Hade alla varit ense med oss hade de Mänskliga rättigheterna varit respekterade överallt och där hade inte varit någon blockad av Gaza. Och jag hade inte behövt oroa mig för min egen ekonomiska situation. Det här är fattigt, och inte heller pensionsgrundande.
16/7-16
Så rullar vi sakta, sakta ut ur ett regndisigt Båstad längs en väg kantad av dyra bilar och trottoarer med människor klädda i fashionabla kläder.
Fotoutställningen var välbesökt och gänget från Norra Skåne delade flitigt ut flygblad till förbipasserande på den sista orten de närvarade på. Det kommer bli mer arbetsamt nu utan deras deltagande. På alla områden. Flygbladsutdelandet, skramlandet med bössor, att resa utställningen, ordna boende, allt. Det är tydligt att det här är ett projekt som mår bäst av att vi är flera.
Under gårdagen hade vi en paneldebatt på Lyckans torg med Christer Arnrup, Landsammordnare för Amnesty och Ebba Krumlinde, förbundsledamot för Centerkvinnorna. Ett stort tack till er båda, speciellt till Ebba som ställde upp på sin semester med mindre än ett dygns varsel då den tänkta deltagaren tvingades ställa in, och som genast rusade tillbaka till tennismatchen hon bänkat sig till.
Nu närmar vi oss Malmö och ett gediget program med aktiviteter som lokalgruppen där ordnat. Därefter åker vi till Småland.
Väl mött där.
Händelserikt i södra Skåne
13/7-16
Det kunde inneburit slutet på turnén. I rondellen in mot Ystad sprang kylaren i bilen vi fått låna läck. Bärgningsbil till verkstad och sedan ringa runt för att ställa in allt i Ystad. Fler telefonsamtal runt och kring och sedan uppenbarade sig ängeln Tjatte som fick fram en annan bil som vi kan låna tillfälligt från Vänsterpartiet i Malmö, och Ingalill Bjarten, ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet på Österlen som skulle deltagit i debatten, huserade oss hemma hos sig. Tack för det intressanta mötet.
Trelleborg avlöpte desto bättre. Marianne Pettersson, ordförande för (S) i Trelleborg och Mats Sjölin, ordförande för (V) i Trelleborg, ställde upp i panelen på Rådhustorget under en strålande himmel och med utställningen som fond bakom dem. Där uttrycktes önskan om att bli medlemmar, och Dennis, redan medlem, utsattes givetvis för milda påtryckningar om att starta upp en lokalgrupp på orten. Trelleborg Allehanda kom förbi och skrev en artikel om oss. Och återigen blev vi logerade hos vänner till dem från Norra Skåne som är en bärande del i den här turnén. Ett stort tack till Justus och Gunilla för att ni öppnade ert fantastiska hem för oss.
Nu siktar vi mot Båstad och tennisturneringen där. Det kommer också bli sista stoppet för Bengt, Marete och Hilda, och långt mer arbete för oss som är kvar. Tack och lov att Virginia kommer att sluta upp när vi sen rullar vidare mot först Malmö och sen Småland.
Ship to Gaza på väg i Helsingborg
10-11/7-16
Nu försvinner Helsingborg i backspeglarna men stannar kvar i minnet. Genast när vi anlände togs vi emot av Enhetsgruppen som fördelade oss mellan sig för den kommande login, och de hjälpte till att ställa upp tält och utställning. Tal hölls av bland andra journalisten och författaren Sören Sommelius, den lokala palestinaföreningen bjöd på traditionell dans och musik, och tal även från deras sida. Helsingborgs dagblad kom förbi och skrev om vårt besök i staden.
Torget där vi stod var inte det mest välbesökta, men det kompenserade Hilda, Bengt och Merete från Norra Skåne tillsammans med Nils genom att dela ut flygblad och skramla med bössorna där fler människor rörde sig. Hela turnén hade varit rumphuggen utan deras deltagande.
På måndagskvällen samlades ett femtiotal människor i Enhetsgruppens lokaler där först Bo Harringers film Även de döda har ett namn visades följt av ett öppet och uppskattat samtal mellan oss och Sören Sommelius, och under frågestunden efteråt passades det på att sälja varor vi hade med oss.
Ett stort tack till alla inom Enhetsgruppen, som alltid när vi kommit till Helsingborg med båtarna, har ställt upp mangrant. Även denna gång trycktes det upp flygblad av dem när våra sinade, de hjälpte till att dela ut dem och skramla med bössorna, servade oss med mat och jag noterade på flera ställen att där hade affischerats inför vårt besök. Tack för allt stöd och goda och intressanta samtal.
Nu väntar Trelleborg på onsdag.
Rapport från Nordiska gudinnefestivalen
8-9/7-16
Ship to Gaza på väg rullar vidare. Nu har vi besökt fem av 24 orter. I helgen var vi på Nordiska Gudinnefestivalen, en alternativ festival med mycket New Age, Yoga och respekt för moder natur, men också en hel del spännande musik. Vi fick chans att via högtalare hålla ett tal över hela området, men i ärlighetens namn får jag erkänna att intresset under Nordiska gudinnefestivalen var aningen svalare än övriga stopp under Ship to Gaza på väg. Vi samtalade vi med några, någon uttryckte intresse av att bli medlem, men det stannade ungefär vid den nivån. Däremot hade vi flera samtal med en av arrangörerna som vill hjälpa till att anordna en stödgala i antingen Göteborg eller Malmö, och han nämnde att han var i kontakt med trummisen i Hammerfall som skall ha ställt sig positiv till det. Vi får fortsätta hålla kontakten och se vad det hela kan leda till, så kanske kommer besöket på festivalen att bli framgångsrikt i alla fall om än inte på det sätt vi tänkt och hoppats på från början.
Nu lämnar vi alla vackra gudinnor i sina fantastiska kreationer bakom oss och sätter kurs mot Helsingborg. Väl mött där.
Stort stöd i Borås
6-7/7-16
Ship to Gaza på väg rullar vidare på de svenska vägarna. Nu har vi besökt fyra av 24 orter vi ska besöka under sommaren. Nu senast var vi i Borås.
Första dagen var vi på stora torget med vår fotoutställning. Många boråsare stannade till för att titta på utställningen. Flera goda samtal uppstod. När vi upptäckte att flygbladen började ta slut sprang Tommy från Vänsterpartiet i Borås iväg till närmast tryckeri för att trycka upp fler flygblad åt oss utan kostnad. Alla kan hjälpa till på sitt sätt.
Andra dagen var det fullrulle hela dagen. Vi började med ett panelsamtal där Mai Yaghi som är reporter från Gaza, Ida Lengdemark (V) och Björn Wilhemsson från ABF deltog. Mai pratade om hur blockaden av Gaza drabbar kvinnorna genom att de inte får möjlighet att försörja sig själva. Ida pratade om att hon vill att Borås stad inte ska köpa varor från ockuperad mark och Björn pratade om att folkbildning kan förändra världen. Omkring 40 personer kom för att lyssna till samtalet. Efter panelsamtalet spelade bandet Sunbender ett par låtar. Tyvärr avbröts de av att en friskvårdsförening satte på högtalarna på högsta volym inför Zumbaträningen alldeles intill vårt tält. Innan vi packade ihop för kvällen höll Charlie Andreasson från Ship to Gaza ett tal om hur blockaden i Gaza kan leda till att ytterligare 1,8 miljoner människor drivs på flykt.
När vi räknade ihop pengarna som kommit in visade det sig att vi fått ihop 12050 kronor i Borås. Totalt har första veckan med Ship to Gaza på väg gett över 70 000 kronor. Till det tillkommer alla folkbildande samtal vi haft som inte går att räkna i pengar. Nu rullar vi vidare mot Fjärsås och sen Helsingborg. Hoppas ni vill titta förbi vid något av våra stopp längs vägen.
Jönköping, Hoppets torg
5/7-16
Så var också Jönköping avverkad på den långa sommarturnén land och rike till. En modern Nils Holgersson-resa.
I Jönköping satte Merete, Hilda och Bengt från Norra Skåne upp sin gatuteaterpjäs på Hoppets torg i det centrala Jönköping och drog med det uppmärksamheten till oss och fotoutställningen. Och vi hade inte ens hunnit sätta upp tält och utställningen förrän den första intresserade människan kom fram och uttryckte sitt stöd för oss och våra försök att få israels blockad hävd. Och mer skulle det bli. Paneldebatten drog intresset till sig, där Johanna Linder, journalist, deltog tillsammans med ABFs Mikael Lindberg som ställde upp på kort varsel, och Samrina Gazdo, internationell ledare för SSU. Vid mer än ett tillfälle drog panelens svar och kommentarer ner applåder från åhörarna. Och direkt efter panelen tog gruppen Jämmerfronten över och levererade riktigt bra musik och dessutom sålde några av sina skivor där all intäkt gick till Ship to Gaza. Sedan klev Palestine in Mind fram och läste en dikt.
Kanske hade vi hoppats på en större publik men vi får komma ihåg att där var mycket aktivitet på gång samtidigt runt om i Jönköping och Jönköpingsposten var närvarande så det kommer ändå att spridas om oss och om kvinnobåtarna som seglar i höst, och fotoutställningen var välbesökt.
Ett stort tack till panelen som tog en dag från sin semester eller arbetstid för att delta. Till Annica Albertsson och Bahman Pourjanaki för deras arbete med att ha anordnat allt och att ha spridit att vi skulle komma, till Johanna Linder (igen) för att hon upplät en lägenhet för några av oss att sova och Monica Ekström och Pelle Nordström för att vi andra fick bo hos dem. Ett särskilt tack till de goda samtal vi fick med er, maten ni bjöd på och för ert engagemang. Det märks att Palestinafrågan och Israels brott är levande hos många människor.
Nästa stopp blir Borås där vi har panelsamtal, musik och gatuteater på torsdag. Väl mött i Borås!
Halmstad
3-4/7-16
Hildas, Meretes och Bengts anslutning till Ship to Gaza på väg var välbehövlig och önskad, utan deras närvaro hade avslutningsdagen i Halmstad varit övermäktig. För det var ett lyckat och bitvis intensivt program den lokala avdelningen av palestinagrupperna (PGS) hade anordnat, ett program som med deras hjälp avlöpte fint.
Eftermiddagen började med ett offentligt samtal med Ingegärd Sahlström från socialdemokraterna i Halmstad och Jesper Hillborn som sitter i förbundsstyrelsen för Ung Vänster. Jesper har också seglat med Marianne mellan Coxhaven och Brest. Det var ett samtal som lockade en del åhörare, och direkt efter läste en ung palestinsk kvinna, Noor Ataia, poesi med en intensitet och kraft som fick torget att tystna trots att det var på arabiska. Efter henne klev en annan ung kvinna och poet fram, Ronja Möller. Henne kommer vi utan tvekan få höra mer av i Sverige. Hon anmälde också intresse av att resa med kvinnobåtarna. Men det var inte slut med det. En färgstark lokal gitarrist, Hampus Carlsson, spelade några av sina låtar och efter honom klev några från S-kvinnor Halmstad fram och sjöng. Därmed var programmet över fast enbart på torget. Ett par kvarter därifrån, på biblioteket, höll vi en föreläsning som var uppskattad om vi ser till mängden sålda varor efteråt.
Allt det här har PGS i Halmstad ordnat, där Per Johansson hela tiden hörde sig för om det var något mer vi önskade av dem. Ett fantastiskt arbete, en stor eloge till dem. Men det är fler som vi står i tacksamhetsskuld till i Halmstad, som Margareta von Bothmer, som bjöd hem oss för logi i hennes fantastiska hus och underbara trädgård, en trädgård hon också skördade mycket av den mat hon bjöd oss på. Det var ingen risk att drabbas av hemlängtan hos henne. Tack Margareta för din gästfrihet. Och till sist alla ni i Mori Band som dansade den traditionella palestinska dansen under söndagen och för er hjälp att resa tältet.
Nu fortsätter vi mot Jönköping och sen Borås!
Ship to Gaza på väg, Varberg
1-2/7-16
Så var vi på väg. I dubbel bemärkelse. En informationsturné runt om i landet, i bil och husvagn. Varberg är det första stoppet och här stannar vi tills imorgon, med den fotoutställning med valda fotografier från det år jag var i Gaza, med utdrag ur Genèvekonventionen, med politikermöten och med sakkunniga inom folkrätt, musik och tal. Målet är att sprida information om de mänskliga rättigheterna, göra fler människor införstådda om situationen i Gaza och om Israels övergrepp.
Mer information kommer kontinuerligt på www.shiptogaza.se