Menu
header photo

Charlie Andreasson

Human Right Defender

Content

You can change this Page Layout in the toolbar above if you want to have a different content layout on this page.

You can add more content to this page by clicking the 'Add Content to Page' button.

Gaza, hundratals mil från slagfältet

Drönare som flyger över hustaken nattetid, väcker människors minnen till liv. Patrullerar de, eller bär de med sig dödlig last. F-16 plan som med sitt dån ritar streck över himlen; här nere på marken är det ingen som känner till ordern piloten har för dagen. Stridsvagnar som gör räder in över gränsen, skövlar åkermark. Finns det mer utsäde, eller är det för sent på säsongen att så nytt. Patrullbåtar utanför kusten. Hur många sjömil ut kommer de tillåta fiske denna dag, tillräckligt för att det skall vara meningsfullt. Eller kommer de att börja skjuta som så många gånger förr, fördärva redskapen, beslagta båtarna, ta ifrån fiskarna deras levebröd, tvinga männen ombord att klä av sig nakna för att simma över till dem, skratta åt dem, förödmjuka dem, arrestera dem för att de försökt försörja sig och sina familjer, på sitt eget vatten. Medicinskåp som gapar tomma på sjukhusen, där endast etiketterna finns kvar för antibiotika och livsnödvändig medicin. De allt längre strömavbrotten och generatorn i källaren på sjukhuset som håller liv i dialyspatienterna. Kommer de att få tag på mer diesel till generatorn innan det tar slut. En scen som från ett krig. Men det är inte här slagfältet ligger.

Inte heller ligger slagfältet i Östra Jerusalem eller på Västbanken. Stöld av palestinsk mark och illegala bosättningar är inte en del av krigsföringen. Inte heller checkpoints med godtyckliga regler är det. Eller betongmuren som ringlar sig som en orm genom landskapen, som själ än mer mark och skiljer familjer och vänner åt. Eller de vägar som är förbjudna för dem vars mark de är dragna över. Eller bosättarvåldet, eller dess förstörelse av olivträd, förgiftningar eller övertagande av vattenkällor under skydd av polis och ockupationsstyrkor. Inte ens apartheidsystemet i sig. Eller protester som dränks i tårgas och kulor, gummimantlade eller ej. Eller skunkvattnet som sprutas från bepansrade fordon, som förorenar vattnet i cisternerna på hustaken. Eller fängslandet av barn så unga som tolv år, utan rättegång. Eller militärdomstolar där domaren uppenbarligen har somnat med sin armbåge i den ena av vågskålarna. Inget av detta är del av slagfältet. Det är bara en scen.

Slagfältet ligger hundratals mil från allt detta. Slagfältet ligger i väst. Det är där kriget förs, det är endast där slaget kan vinnas. Kampen står mot media, mot lobbygrupper och företag som inte har en kolumn för människor i sina årsredovisningar. Segern är att få människor, publiken, att förstå vad som händer på scenen, förmå dem att ta av sig sina skygglappar sydda av illusioner, engagera dem, vinna deras hjärtan. Segern är att blotta den sanna naturen hos de politiker som envist hävdar att somliga människor inte är människor och därför skall undantas från de mänskliga rättigheterna. Segern är att lyfta ridån och visa den osminkade sanningen, den nakna sanningen utan censur eller klipp. Segern är att få väst demokratiskt valda ledare att ta sitt ansvar. Segern står att vinna inom de människor som redan är fria, som har makt att påverka, enskilt eller i grupp. Det är där slagfältet ligger. Och dit når ingen tårgas eller kulor, gummimantlade eller ej.

 

 

Fler texter finner ni i Dagbok från Gaza. Dagbok från Gaza kan beställas från:        

Bokförlaget Korpen 

Adlibris

Bokus

Ship to Gaza

Den finns även att låna på bibliotek.